Långfredag

Jag känner mig helt tom innuti.. jag vill gråta men det kommer inga tårar.
Varför ska allting gå åt helvette så fort det blivit bra, och man är så jävla lycklig?
When someone seems too good to be true they usually are
Jag vill att det ska vara som det var. Och det gör ont för jag vet
att det aldrig kommer bli så.. vissa tycker ju det inte ens är värt att försöka :/
Man försöker att inte tänka på det, men det är nästintill omöjligt.
så fort man får dom där stunderna för sig själv, så kommer allting
bara tillbaks, och jag hittar ingen utväg. Det funkar väl för de mesta
när jag är med vänner och gör roliga saker som jag trivs med, och har annat
i hjärnan. Men det är ju inte alltid så, och jag är då tydligen inte stark nog
för att inte tänka på det här... och jag vet att jag inte är den enda
som mår dåligt.. eller jag hoppas då det, annars blir jag jävligt
besviken, för jaa.. jag vet inte vad jag ska säga.. allt känns verkligen
helt förstört.. jag är förstörd. och som det var förrut tog det en jävla
lång tid att bli hel igen, en jäävla lång tid. och dom flesta vet ju vad som
hände därmellan för att jag var så jävla svag.

hursomhelst, gårdagen var jävligt otippad men vi hade det jävligt
trevligt med våra vänner, blev öl och spel och chips och lite hamburgare.
kom i säng där vid typ 4 nångång, sov inte så mycket. gjorde go-
frukost med olivia som sov hos mig, sen tog vi ett skönt bubbel bad och
gjorde oss i ordning lite.. blev fin påskmiddag med gäster sen for vi ut
för vi tänkte typ festa men det sket sig ju som vanligt, så jag och elin gick för
att möta en som skulle skjutsa hem henne som inte kom, så vi frös ihjäl oss
typ i en halvtimme, men sen drog jag hem och jag vet inte hur det gick med
elin riktigt.. förlåt olivia för att jag lämnade dig men jag är sjukt less och bara
allmänt deppig.. som vanligt nu på senaste tiden?

vill bara sova bort dagarna, veckorna, månaderna - vem vet - tills det blir
bra igen.. och det lär det ju bli, förr eller senare. allting ska ju ordna sig.
vill gräva ner mig. vill flytta till mamma. vill så jävla mycket,
but you can't have it all, can you?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0