Åååå vilken härlig dag, lalalalalalala..... Ted Gärdestad muntrar faktiskt upp en måste jag säga. En trevlig liten stund där i bilen med broder, vi sjöng fint. Chill att han har körkort nu faktiskt, bra taxi. Kör som en "riktig tonåring", som han säger. Tukta pappas bil lite sådär.. Dags för mig snart också , nästan.. bara typ 487 dagar kvar.

Varför, varför, varför ska jag bli påmind om det vart jag är går och vad jag än gör? Det är så jävla jobbigt att det är såhär.. "You only get 2 great loves in your life" enligt SATC, stämmer det så är jag ju körd på den fronten iaf. Kan ju alltid flytta och typ leva lycklig i alla mina dagar, men det går ju inte. Och när det väl kommer att gå, så är det nog försent. Ni vet nog vem ja snackar om (förlåt du). Typ 65 mil från min jävla kärlek. Jag dör. Och självklart har man inte råd att hälsa på så ofta. Kanske bara att glömma? Det kommer aldrig gå. 1 månad sen typ.. en sjukt lång månad.
Att ligga där ute på piren och kolla på solnedgången. Ligga där ännu längre och kolla på stjärnorna och bara mysa, och tillslut soluppgången. Det var det sjukaste och bästa jag någonsin varit med om, allt var bara så perfekt. Som en film eller något. Fast såklart med ett "fortsättning följer.." i slutet. För fortsättning blir det, det är ett löfte. Men när vet man aldrig. Aaah, jag vill inte gräva ner mig i det här. Vill egentligen bara släppa och gå vidare, men det är så jävla.. ååh!!!